(4/5-11)
Allt rasar i sprickor och bitar.
Andan smiter ur mina lungor.
Golvet försvinner under mina fötter.
Kedjan kring min fot är starkare än vad jag trott.
Sanningen gömmer sig och jagas av tiden, mitt hjärta lider.
Tusentals tankar flyger i rummet.
Minnena samlar sig som en klump på min näthinna.
Min själ vill smita ur min kropp, min hjärna säger bara stopp.
Ingenting vill bära längre.
Fortet jag bygger bara rasar.
Allt är fucking svart och jag vill inte ha det så längre.

Time keeps running away, no matter whats left behind, it keeps on moving.













Men det är bra nu. Ville bara skriva av mig, det är bara ord. Don't worry...be happy.



Moby – Natural Blues
Det är sjukt egentligen hur en låt kan få en att känna alla de där känslorna igen, få en att minnas de där minnena igen, få en att verkligen inse att man är långt ifrån att vara liten just nu, få en att minnas att blod är tjockare än vatten. Att man inte är liten och hjälplös längre, att man måste vara vuxen och modig. Men allt är bra, allt är bra nu.